Sevärdheter >> Glitterfabriken i Västansjö
 

Den gamla byggnaden sticker ut, både till utseendet och genom sin historia. Under 1950–1970-talet rymde huset Sveriges enda glitterfabrik. Här tillverkades julgransglitter i stora mängder, men fabriken experimenterade också med kikare, solglasögon och dragkedjor.
Här får du vägbeskring:
Google visar vägen hit

Längre historia om Glitterfabriken
närmare 25 år tillverkades glitter och andra juldekorationer Västansjö gamla skola. Företaget hette Västansjö Industri AB, och var Sveriges enda tillverkare av glitter. På en säsong gjorde man 500 000-700 000 meter julglitter.

Det hela började 1948, då Kjellbergs agentur Stockholm inte längre fick importera ulglitter från K.A. Weistes fabrik i Finska Hangö. Företagsledningen beslöt då att söka lämpliga lokaler för glittertillverkning i Sverige, och valde skolhuset i Västansjö. Grangärde kommun sökte en köpare, och sålde gärna lokalen till ett företag som kunde sysselsätta bygdens kvinnor, som annars skulle tvingas flytta därifrån.

Verkställande direktör för Västansjö industri AB blev John Wahlund, som ansvarade för den svenska försäljningen från sitt kontor i Stockholm. Den 2 juni 1948 kom maskinerna från Finland och installerades skolhuset. Flytten var noga förberedd, koppartråd och rent silver fanns på plats, och tillverkningen kunde starta omedelbart. Redan den 9 juli fakturerades den första ordern. Med flytten kom också disponent Väinö Lähtenmäki och arbetsledaren Lisa Gren. Dessa två lärde upp de svenska flickorna.

I början gick det trögt att rekrytera arbetskraft. Det var sommar och mycket arbete på gårdarna. Till hösten lättade läget, och som mest arbetade ett 30-tal kvinnor i fabriken. De tillverkade topp-stjärnor , glittergirlanger, istappar och andra silvriga juldekorationer.

Bilar och körkort var en bristvara på 50-talet, och kvinnorna åkte buss till jobbet i Västansjö. Morgonturens tidtabell anpassades efter Glitterfabrikens tider. Råmaterialet till dekorationerna var koppartråd med 0,9mm diameter. Den drogs ut till 0,085mm diameter och försilvrades genom att, på rullar, löpa genom åtta olika bad. Äkta silvermetall var en viktig ingrediens. Tråden pressades och spolades upp på rullar i speciella maskiner. silvertråden "klipptes upp" till girlanger.

Några år i början av 50-talet var orderingången speciellt stora. Då kunde arbetsstyrkan tillfälligt förstärktes med flickor från Finland. Kunder fanns över hela landet. Det var de stora varuhusen, framför allt Epa, men även Åhlén och Holm och Tempo, som beställde. Kort-och pappersgrossister köpte också varorna. Naturligtvis blev det varje år en arbetstopp tiden före jul, från Lucia till julafton. 1949, ett år efter starten, kom Aarre Tiusanen som chef till Glitterfabriken. Han kom från Hangö och det var meningen att han skulle alternera med Lähtenmäki att årsvis driva fabriken. Aarres fru Marjatta och två av de sedermera fyra barnen, kom snart efter, och familjen blev kvar i Västansjö, där Tiusanen ensam drev företaget tills det lades ned i början av 70-talet.


Flickor i arbete, samt förslag på olika glitter

Sortimentet utökades på 50-talet med julklappsband. Maskinerna som vävde banden, kom från Finland. De gick inte att få tag i här i Sverige, och som mest fanns det i Västansjö 15

maskiner som vävde band. De framställde 80-90 meter i timmen, och det blev en ansenlig mängd julklappsband per dag. Även i hemmen satt kvinnor och jobbade mot ackord. De nystade upp rätt mängd band per karta och paketerade varorna. Efterfrågan var stor.

På 60-talet gjorde man under lågsäsong även en del olika monteringsarbeten. Färdiga blixtslås kapades i olika längder, och ett stopp och ett lås sattes dit. Solglasögon monterades ihop, och allt skulle sedan paketeras för försäljning.

I början av 70-talet gjorde det ökade kostnadsläget och den växande utländska konkurrensen att man tvingades lägga ned Glitterfabriken. Maskinerna skickades tillbaka till Finland, där moderföretaget K.A Weiste O/Y, som startades 1924, fortfarande driver två stora familjeföretag i Helsingfors och Hangö.

Fakta hämtad ur "Vår By Västansjö" s.249-250
Tillbaka