| Sevärdheter >> Låsberget gamla Kolarkoja & Kolmila |
|
|
Gammal Jakob från "Mõrnargården" (Mjölnargården) i Broby som kolade här omkring sekelskiftet, nyttjade denna kolarkoja. I kolarkojan bodde kolaren under den tid kolningen pågick, vanligtvis 3-6 veckor. Av gammal tradition tändes milan i början av november, för att kolningen skulle vara klar till jul. Här får du vägbeskrivning: Google visar vägen hit I närheten av den plats där milan skulle resas, byggde kolaren sin koja. Mot en stor sten murade han upp härden, eldstaden. Själva kojan byggdes av trä som tätades med mossa och täcktes med jord. Kolningsarbetet var krävande, då milan behövde noggrann tillsyn dag som natt. Ofta skötte kolaren flera milor samtidigt, och vilan på den hårda träbritsen, kunde då bli kortvarig. I kojan förvarade kolaren också sitt matförråd, bestående av potatis, sill, fläsk, surmjölk och rågmjöl till gröten, Det är lätt att förstå att kolaren i sin ensamhet i skogen drömde om kvinnligt sällskap och många är historierna om hur skogsfrun eller Råa kommer på besök till kojan. Kolbotten En kolbotten är den plats där kolmilor har legat. Under 1800-talet blev skogarna i Grangärde socken i det närmaste kalhuggna p.g.a. den omfattande kolningen. Då skogen tog slut fick många hyttor läggas ner då bristen på kol omöjliggjorde verksamheten. Här får du vägbeskrivning: Google visar vägen hit Resmila Resmilan började användas under senare hälften av 1800-talet. Tidigare hade man byggt liggmilor och då användes grov skog till milan. Skogens värde steg i slutet av 1800-talet och därmed togs milveden från klenare skog som även var mera lätthanterlig. Milan restes i form av en stympad kon med rund botten. Grangärde Hembygdsförening/Sunnansjö Byalag |
| Tillbaka |
 |
 |