Sevärdheter >> Norsån hyttan
 

Norsån – en historisk by med industriellt arv
Norsån är en liten by i Ludvika kommun, vackert belägen vid den slingrande ån med samma namn, cirka 3 kilometer väster om Västansjö.

Här får du vägbeskring:
Google visar vägen hit

Under 1500- och 1600-talen spelade Norsån en viktig roll i den lokala bergshanteringen. Här fanns både en hytta och en stångjärnshammare, ägda av bergsmännen i Västansjö. Hyttan omnämns redan år 1562.

Norså bruk anläggs och kommer igång
Nära infarten till Norsån uppförde 1634 fyra bergsmän en damm och en hytta, det som kallas Övre bruket. Vattnet togs från Norsen, Mellansjön och Nohlsjön(Norrsjön) och dammen fick namnet Flogen. Samtidigt uppförde man på samma ställe en smedja med två härdar och hammare. Stämpeln, som användes vid smedjan, var N. S. Litet längre fram på 1600-talet vid den allmänna hyttregistreringen fick Norså hytta numret 1.

Malmen togs från Västansjö, någon gång även från Norhyttan.

1694 års Bergmästarberättelse omnämns hyttan emellertid som obrukbar och nedsjunken och ett nytt hyttställe väljs, som får namnet Nyhyttan. Det låg nära Lögviken vid Övre Noren men vid samma vattendrag, Norsån.


Järnstämplar.
1800-talet anlades Olofsfors Manufakturverk, som allmänt kallades spiksmedjan.
Det låg en kilometer längre ned efter den lilla Norså-ån. Där anlades härdar, åtta spikhammare, en kniphammare och en liehammare.

Enligt Ernfrid Larsson Så tog det sin tid innan Bergskollegium gav tillstånd til manufakurverket. Bland annat måste detta ha ett namn. Bland sterbhusets delägare ingick den gamle patron Olof Olaussons två söner, brukspatronerna Jan Olof och Per Olof Olausson. Det blev därför lämpligt att kalla manufakturverket för Olofsfors. Även här kom tackjärnet från Västansjö hytta. Kolet kunde tas från 96 tunnland (39ha) tilldelad hyttskog, men man måste också köpa in kol.

Det var åtskilligt, som smiddes där borta i Olofsfors, spik, liar, hackor, tänger, kajspik för hamnanläggningar.

Liarna var berömda för sin goda kvalitet och spiken såldes vida omkring.
Norså-spik och Norså-liar är fortfarande ett känt begrepp i Grangärdebygden. Spikarna sorterades i kaggar efter storlek och kördes sedan tllsammans med liar till Filipstad för att med båt fraktas till Göteborg för vidare export till England. Smederna var omvittnat skickliga. En av de skickligaste liesmederna hette Jan Erik Bergström och han fick slå in sina initialer på liarna bredvid bruksstämpeln. En annan smed var den huvudägande smeden Skerp, som var morfar till Dan Andersson.

Tiden efter nedläggningen av bruket i Norsån
För de, som bodde kvar i Norsån eter nedläggningen, blev det svårt, som vi kan läsa i artikeln om Jut Lotta, Allt upphörde, inkomstmöjligheterna var borta liksom spannmålsbod, kvarn, bagarstuga och skolan. Nu fick barnen gå ända upp till Norhyttan för att gå i skolan. En del försörjde sig genom skogsarbete, men många flyttade och byn dog så småningom ut. Den stora smedbostadsbyggningen vid Olofsfors revs 1897 och timret fraktades ned till skolbygget i Västansjö.

Ett litet uppsving blev det dock efter några år, då patron Larsson på Täppan 1899 byggde en såg vid Övre bruket i Norsån och en nere vid Täppan. Båda dessa fick kraft från en kraftstation i Norsån, som han lät bygga vid Övre bruket. Det var en oerhört stor investering han gjorde. För byggande av hålldamm vid Norrsjön, Mellansjön, Ramsnorsen, tubdamm, tubledning, betongelement, murningsarbete, virke och snickerier betalade han 55 000 kronor. En enorm summa på den tiden.

Vattentillgången blev en kubikmeter per sekund, som vid Nedre Norså gav 108 hästkrafter. För elledningarna uppförde han stolpar med dubbel koppartrådsledning, som drogs mellan Norsån och Täppan ett avstånd på 5697 meter. Västansjö skifteslag lät honom dra ledningen över deras ägor utan att ta betalt. Patron Larsson gjorde verkligen en enorm investering för kraftstationen i Norsån.

Men redan efter några år upphörde driften vid Täppsågen och utrustningen såldes ut.

Kraftledningsstolparna och elledningen flyttades till en kraftledning mellan Norsån och Burängsberg (3 373 meter) och en större turbin anskaffades vid Norsån. Efter hand byggdes ledningen ut till Norhyttan. Detta skedde runt 1906 -1908. Något senare byggdes en elkraftledning mellan Norsån och Bäckbergs gruvor. Men när brytningen upphörde där runt 1910, lades kraftstationen i Norsån ned.

Fakta hämtad ur "Vår By Västansjö" s.28-29

Mer att läsa om Hyttor och hamrar i Väsmanbygden finns i skriften GRÄNGE Nr 6 1973.
Tillbaka