| Sevärdheter >> Täppan - Uppfinningsrikedom och handlingskraft |
|
|
Akvarell från Täppan. Troligen ångslupen Prins Carl Området sträcker sig från Täppans gårdsbebyggelse norrut fram till Mjölnarbackens bebyggelse och omfattar även odlingslandskapet och Storön öster öm Norrbovägen. Länkar i sammanhanget: 🔹Sunnansjö Ångsåg 1920-1962 🔹Sunnansjö Ångsåg hur man arbetade där 🔹Sågflytt Täppan > Bysjönland > Stensbo > Broby 🔹Täppan - Uppfinningsrikedom och handlingskraft Här får du vägbeskrivning: Google visar vägen hit Män med uppfinningsrikedom och handlingskraft Kring sekelskiftet omfattade Täppan över 100 hus samt flera andra fastigheter och verksamheter, med inemot 200 sysselsatta personer. Där fanns eget mejeri med tillverkning och försäljning av ost och smör, sågverk samt ångbåten Tyr med pråmar. Med hjälp av likströmsgenerator från Nyhammars Bruk, ansluten till Norsåsågens turbinaxel, överfördes ström till Täppan. Vid Täppan fanns också en egen lanthandel. Som en röd tråd har mottot "Män med uppfinningsrikedom och handlings kraft" löpt genom historien. Herrgården var fram till 1998 i släktens ägo. Under 1800-talet genomgick bergsmanshemmanet en expansiv och positiv utveckling, i synnerhet efter att Pher Ersson från kyrkvärds-gården i Västansjö 1827 gift sig med Christina (Stina), dotter till Brita Ersdotter (född på Täppan) och Eric Ersson som titulerades "Bergsman, Sexman och Kyrkvärd". Även Pher Erssons måg Lars Phersson blev en driftig man med intresse för både lantbruk och bergsbruk. Han förvärvade flera hemman och utvidgade åkertäpporna på hem- och utskogsmarkema. Det var Pehr Larssons ende son, Lars Erik Larsson, som mot slutet av 1800-talet kom att utveckla Täppan mot nya verksamhetsgrenar vid sidan av det expansiva jordbruket. Godsägare Lars Erik Larsson, "Täpp-Lasse" eller "Patron" allmänt kallad, tillträdde Täppans bergsmansgård vid en tidpunkt som präglades av utslagning af bergsmanshyttor och - hamrar. För att överleva insåg Täpp-Lasse, liksom många andra bergsmän, nödvändigheten av att söka nya utkomstmöjligheter. Skogens råvara fick betydelse för nya industrigrenar mot att tidigare enbart fyllt ett behov som råvara för bergs- och järnhanteringen. Fastighetsinnehavet utökades väsentligt under 1890-talet. I samband med åtkomsten av Norsåbruken förvärvades vattenrättsregleringen och ett sågverk anlades vid övre hammarfallet. En stor del av timret till sågen flottades genom de uppströms belägna sjöarna och vattendragen. Efterhand som sågverket vid Täppan moderniserades avvecklades Norsåsågen. Även verksamheten vid gårdens mejeri var omfattande omkring sekelskiftet, specialiserat på smör- och osttillverkning. Leveranserna skedde i träkaggar tillverkade på gården. En grossiströrelse med anknytning till lanthandeln utvecklades. Vid kaj och magasin togs varor "en gros" emot både sommar och vinter. Vintertid gick varuforor ända uppåt Västerdalarna. För utfrakt av sågat och hyvlat virke samt styckegods anskaffades en ångbåt och två pråmar. De trafikerade sjösystemen från hemmakajen vid Täppan till kajen vid Väsmanstranden i Ludvika, med omlastning till Väsman - Barkens järnväg vid kaj i Smedjebacken. Trots den expansiva utvecklingen kring sekelskiftet tvingade den ekonomiska konjunkturen bergsmannen Lars Erik Larsson att avveckla fastigheter och rörelse vid Täppan år 1901. Historiska spår och naturskönhet I Blomvikens södra del finns lämningar av en fångstingärdning (parta) för fisk som gick upp i viken för att leka. Lämningen är ej åldersbestämd, men bör räknas som fornminne. Även rester efter äldre järnhantering har kunnat registreras vid fornminnesinventeringen 1992 på åkern nedanför Olmats. Täppkajen låg vid den gamla magasins- och lastageplatsen, och utgjorde en viktig hållplats för sjöfarten på dess turer i sjösystemet. Ludvika bruks stora kolhus fanns också här. Lastageplatsen är belägen på skiftesallmänningen och är idag bad-, båt- och samlingsplats för byns befolkning. Sjömagasinet är numera i byns ägo och används av båtägare. Badplatsen är en såväl historiskt som socialt levande plats av stort värde för bygemenskapen. Nedanför Leif Lanfjärds stuga intill vägen finns synliga lämningar efter det lertag där man hämtade lera till kalklerbruk. Längs hela östra sidan av Norrbovägen löper brukad och välskött åkermark som öppnar Täppan mot Bysjön och Grangärde med stämningsfulla utblickar. Sjömagasinet Täppan På västra sidan av Norrbovägen finns en fin blandning av såväl mycket gammal bebyggelse som moderna bostäder, som tillsammans ger en hemtrevlig blandning. Miljön vid Täppan, med dess gamla bergsmansgård och lummiga trädgård, utgör tillsammans med det vackra lövträdsbeståndet vid vägen ner mot badplatsen en vacker entré till Norrbo från söder samt besitter också ett historiskt symbolvärde. Omvårdnad och nyttjande Särskild hänsyn Området representerar en historiskt viktig del av Norrbos historia med byggnader och lämningar som är av stor betydelse för ortens identitet och förankring i det förflutna. Miljön vid Täppan och nedfarten till badplatsen är av synnerligen stor betydelse som infart till Norrbo från söder. Här bör även sambandet med det öppna odlingslandskapet ner mot Bysjön noteras. Även i fortsättningen bör åkrarna stå obebyggda, såsom de gjort sedan den dag byn en gång för alla blev uppflyttad från den bördiga åkermarken. Källa: Kulturvårdsprogram Grangärdebygden s.66-67 Sammanställt av Jerry Olsson och Anita J Larsson. |
| Tillbaka |
 |
 |