Sevärdheter >> Norhyttan
 
Norhyttan – En by med djupa rötter
Norhyttan ligger vackert beläget vid Nedre Norens sydöstra strand och bär tydliga spår av gångna tiders småskaliga jordbruk. Landskapet är lätt kuperat med åkertegar och beteshagar, där vissa områden har börjat växa igen. Trots detta hålls stora arealer i utmärkt skick – gårdar som Anders Ers, f.d. Slaktar Johans, Oppegårns och Jan Ers är lysande exempel på detta. Genom aktivt fårbete och buskröjning har man lyckats bevara det öppna kulturlandskapet.

Byn omges av skogsmark i alla väderstreck, med vidsträckta myrmarker både i norr och söder. Dess läge vid sjöarnas utlopp, precis nedanför Hofallsmossen, gör att Norhyttan vintertid är en av kommunens kallaste platser.

Före hyttans tillkomst på 1600-talet fanns här endast fäbodar, och platsen kallades då Mageråsen – ett namn som antyder de karga förhållanden de första nybyggarna mötte när de började bruka jorden.

Kulturhistoria – Från fäbod till hyttby
Norhyttans historia börjar med fäboden Mageråsen, som ägdes av bönder från Västansjö. Enligt sägnen var den första bofasta en man vid namn Lapp-Jösse. År 1642 anlades en hytta vid Nedre Norens utlopp i Loforsen, vilket markerade starten på byns industriella epok.


Bilden tagen över Norhyttan 1919.

Hyttepoken varade ända till 1909. Under denna tid brann hyttan ner två gånger – 1885 och 1892 – men byggdes upp igen. Hyttan var en så kallad bergsmanshytta, delvis ägd av lokala bergsmän och delvis av Ludvika Bruk och Säfsens Bruk. Malmen kom främst från Burängsbergs gruva, och en linbana anlades för att transportera malmen till Norhyttan. En annan linbana användes för att frakta järn till Sunnansjö (till Sågstugan var igång 1898-1910).

Förutom arbetet i hyttan, som var säsongsbetonat, försörjde sig byborna genom kolning och småbruk. När hyttan blåstes ner 1909 återstod endast skogsbruk, småskaligt jordbruk och timmerflottning som försörjningskällor. I början av 1900-talet anlades även en tjärbränningsanläggning i större skala, men denna verksamhet blev kortlivad.


Burängsberg – Gruvfältet som formade bygden
Burängsberg ligger strax utanför Norhyttan och utgör hjärtat av det historiska Burängsfältet, där malmbrytning har förekommit sedan 1600-talet. Malmen från området levererades till flera hyttor i trakten – bland annat till Norhyttan via linbana, samt till Norså, Västansjö, Nyhammar och vidare genom sjön Väsman till andra orter.

Gruvdriften var aktiv fram till början av 1900-talet, och flera försök gjordes därefter att återuppta verksamheten. Dessa visade sig dock vara olönsamma, och området övergavs gradvis.

Burängsfältet är ett omfattande område som under århundradena har rymt ett flertal gruvor. Idag är det svårt att få en överblick, då naturen har tagit tillbaka mycket av landskapet – sly och snårig skog har brett ut sig. Men under mosslager och kring vattenfyllda gruvhål finns fortfarande många fascinerande lämningar från svunna tider att upptäcka.

Bland de mest iögonfallande resterna finns det välbevarade vändbrottet – ett tekniskt minnesmärke som kanske borde få en plats på en hembygdsgård – samt det imponerande ångmaskinhuset från 1866, som står som ett monument över den industriella epoken.

Och mitt i denna historiska gruvskog, vem kunde ana att självaste Herbie – den ikoniska folkvagnsbilen – en gång stod här? En detalj som ger platsen en oväntad glimt av popkultur.

Här får du vägbeskring:
Google visar vägen hit
Tillbaka