Sevärdheter >> Grangärdebygden första sjukstuga omkring 1880
 

Sålunda kommer denna minnesskrift att ta sin början vid den sista fjärdedelen av 1800-talet, en tid kännetecknad av ett för genomsnittsbefolkningen extremt hårt förvärvsarbete vanligtvis inom bruksnäringen. De för hälsan vådliga arbetssituationerna och därtill allehanda livshotande sjukdomar kom att utgöra den bistra verkligheten för befolkningen.

SOCKENSTÄMMANS BESLUT ANGÅENDE LÄKARBOSTADEN
1 mars månad 1869 tog frågan om läkarbostaden en ny vändning. En ledamot i Grangärde kommunstyrelse Karl Wessling, erbjöd kommunen att för 10.500 riksdaler köpa en mangårdsbyggnad uppförd i Pärlby. Byggnaden bestod av timmer och var byggd i två våningar.

Sockenmännen bestämde sig för att köpa nämnda byggnad.
Enligt muntliga berättare flottades sedan timret över Bysjön till Sunnansjö. Timmerstommen återuppfördes sedan bredvid den gamla Puss-gården och föranledde därvid inte någon rivning av några på platsen redan befintliga byggnaden.
Den senare läkarbostaden som efterträdde den ursprungliga från 1869, var inflyttningsfärdig 1961.


Uthusen till höger är rester av den gamla Puss-gården från 1600-talet.

--------------

Här togs det om hand de mer vanliga och lättbehandlade fallen och lasarettet i Falun med lasarettsläkaren skulle bli den specialistenhet som åtog sig de svåra och mer resurskrävande fallen. Doktor Claes Grills motion grundade sig helt och hållet på ekonomi. Han med flera ansåg att Kopparbergs län var allt för penningfattigt för att överhuvudtaget ha råd att bygga flera nya lasarett. De behändiga små sjukstugorna skulle kosta bråkdelen i förhållande till ett lasarettsbygge, och någon dyrare utrustning behövdes inte heller.

Provinsialläkaren hade själv i sin ägo den utrustning han behövde. Något som helst hushåll behövdes inte heller, då den sjuke förväntades äta ur sin egen matsäck. Kostnaden för en komplett sjukstuga beräknades enligt motionären till cirka 4000 riksdaler. Även driftkostnaderna skulle bli låga. De skulle enbart behöva innefatta lön till sjuksköterska och en obetydlig summa till medicin och förbandsartiklar.

Läkaren var statligt anställd och avlönad. Det är inte konstigt att landstingsledamöterna blev förvirrade över Claes Grills nytänkande. Landstinget som enligt kunglig förordning tillkom 1863, tog sålunda ett drygt decennium i anspråk till att dra upp riktlinjer för sjukvården i Dalarna.

Den nya strategin för vården formulerades:
'Sjukhusvård genom sjukstugor åt provinsens alla delar, och detta utan att medföra kännbara uppoffringar. Lasarettsvård genom centrallasarett av högsta klass'

År 1874 började det röra på sig. Landstingsledamoten och kassören Theodor Rydberg lämnade en framställan till förvaltningsutskottet om att "undantagsförhållandet för Westerbergslagen om särskilt lazaretts och kurhusdistrikt måtte bortfalla' Rydberg ansåg att de anslagna medlen till lasarettsbyggnationen i Smedjebacken istället skulle användas till länets allmänna sjukvård under villkoret att länet uppförde och underhöll en sjukstuga vid vardera läkarstationerna i Smedjebacken och Grangärde. Rydbergs motion antogs och de 28.000 riksdalerna avsedda för ett lasarett i Smedjebacken, skulle istället användas till uppförandet av två mindre sjukstugor, en i Sunnansjö och den andra i Smedjebacken.

Tomtmark till sjukstugorna uppläts genom överenskommelse med de båda orternas kommuner. Eftersom platsbehovet bedömdes vara olika i Smedjebacken och Grangärde enades man om att sjukplat-santalet i Grangärde skulle omfatta 10-12 platser och i Smedjebacken 14-16 platser.

Att Smedjebacken fick fler vårdplatser berodde på den redan då starkt växande industrin som fanns där.

SJUKSTUGEBYGGNATIONEN i SUNNANSJÖ
Från själva byggnationen av sjukstugan finns inte några anteckningar gjorda. De dokument som finns av slöjar att denna byggnation blev tämligen utdragen i tiden.

De anslagna medlen förslog inte långt. Gång på gång fick tilläggsanslag begäras för att driva byggnadsarbetet vidare. Under byggtidens gång prutades en del för att få ned de successivt stigande kostnaderna. Bland annat ansågs den tänkta fasaden av brädfoder kunna undvaras.

Att anslagen plötsligt tog slut och byggnationen avstannade, berodde i hög grad på de nybildade och första sjukstugedirektionerna. Dessa försummade enligt häradshövdingen Köningsfeldt att inlämna begäran om nya anslag för det kommande året. Häradshövdingen förde till protokollet att "fara vore för handen att sjukstugorna som blivit till väggarne uppförde, men ännu saknade tak, eljest kunde förstö ras, innan nytt anslag hunne vid nästa landstingistadgad ordning utverkas' Sjukstugebyggnationen påbörjades troligen redan 1875, d.v.s. året efter landstingets beslut om att inrätta mindre sjukvårdsanstalter. Enligt vad som framgår av gamla dokument skulle sjukstugan varit under byggnation i dryga fyra år. Först den 1 september 1880 var den färdig att ta emot sjuka. Byggkostnaden blev totalt dryga 19.000 riksdaler och summan blev alltså avsevärt mycket större jämfört med dr Grills ursprungliga kostnadsberäkningar till 4.000 riksdaler. Ändå hade landstinget vid byggstarten anslagit det dubbla beloppet, 8.000 riksdaler.

Från öppnandet i september till årets slut, hade sju patienter varit inlagda för vård.

SJUKSTUGEDIREKTIONEN
Direktionen för Grangärde sjukstuga utsågs redan 1874, alltså innan sjukstugan hantverksmässigt påbörjats. Ledningen bestod av två ledamöter och två suppleanter, jämte den på platsen boende provinsialläkaren.

De ordinarie ledamöterna utsedda att verka som den första direktionen var bruksägaren C. E. R. Roth, handlaren E. Ericsson och provinsialläkaren Gottfrid Wessén. Till suppleanter valdes handlaren A. Nylin och kyrkoherden C. J. Thunman. Grangärde sjukstuga kom att ha sina egna direktioner och därmed sin egen ledning ända fram till den 11 december 1963. Då avskaffades direktionerna för de mindre sjukvårdsinrättningarna och ersattes med en enda central direktion för hela västerbergslagens sjukvård, vid Ludvika lasarett.


Den första sjukstugan i Sunnansjö, fotot från omkring 1880.


Den manliga sjuksalen på sjukstugan i Sunnansjö, omkring 1920.


Interiörbild från 1920-talets kvinnliga sjuksal på sjukstugan i Sunnansjö.


Till vänster om sjukstugan (mitten) syns likboden. Personerna i båten okända. Fotot taget av stadsläkaren Stoije, i september 1901.
Tillbaka