Sevärdheter >> Sunnansjö Bruk med Hytta och Kvarn
 

Sunnansjö Hytta räknas som en av de äldsta i Västerbergslagen, omnämnd i äldre skrifter redan från 1366 och även kallad “urminnes”. Den har troligen föregåtts av en osmundugn eller så kallat ränneverk. Byamännen i Sunnansjö, dåtidens benämning på området söder om Bysjön i nuvarande Hembygdsgårdens närhet, ägde hyttan.

Forsen mellan Boten och Väsman, med sin rikliga vattentillgång, erbjöd utmärkta förutsättningar för hyttdriften. Under 1600-talet inträdde ett hyttlag, bestående av bergsmän från flera byar i orten, som ägare. Malmen kom bland annat från Burängsberg. Åtgången på träkol från bergsmännens skogar var stor. Tackjärn och stångjärn forslades till Väsmanstranden med hamnen i Broby, omnämnd som Väsmans bästa hamn, för vidare befordran på Strömsholms kanal.

De två hammarsmedjorna tillkom under första delen av 1600-talet.

Vid mitten av 1700-talet avbröts traditionen med enbart bergsmän som hyttägare. Kronobefallningsman Zackarias Pomp blev ägare till bland annat en femtedel av hyttan. Han drev utvecklingen framåt, järnkvaliteten förbättrades och smeder anställdes.

1762 övertogs Pomps andel av Ludvika bruksägare.

1836 köptes Ludvika Bruk av familjen Roth, som därmed blev delägare i Sunnansjö Bruk. Familjen Roths andel ökade kraftigt under 1800-talet i takt med att bergsmännen blev färre.

Under bruksdöden på 1880-talet drogs även Sunnansjö Bruk med. 1882 blåstes masugnen för sista gången och 1884 tystnade smedjorna. På 1920-talet revs masugnen och rostugnen, vilka då var i starkt förfall. Kvar idag finns labbi samt våghus, som minner om Sunnansjö Bruks verksamhet i Sunnansjö under många århundraden. Kraftstationen, byggd på den tidigare “Smebacken” och som idag nyttjar forsen, anlades redan 1913.

Sunnansjö kvarn är mycket gammal och grundlades troligen år 1627. I en förteckning från 1663-64 anges fem kvarnar i Sunnansjö. De flesta var troligen små så kallade skvaltor. Kvarnarna vid Sunnansjöforsen har förmodligen gett namn åt Kvarngärdesområdet, vilket idag omfattar samhällets centrala delar.

1837 byggdes Sunnansjö Skattebelagda Tullmjölskvarn upp på nytt efter en brand. Kvarnhuset byggdes med timmer, taket var av näver och torv och driften skedde med två vattenhjul. Ägare var då brukspatron Olof Olausson, Grangärde kyrkby, och hans bror Johan Olausson i Broby.

1854 byggdes nuvarande kvarnhus upp. Väggarna murades av slaggflis från den intilliggande hyttan. Vattenhjulen ersattes av turbiner och två par nya kvarnstenar inköptes.

Under åren 1882-1911 ändrades ägarförhållandet och kvarnen var delvis ägd av bergsmän.

När kvarnen 1911 köptes av mjölnaren Arvid Israelsson skedde stora förändringar. Den nedslitna kvarnen började genast rustas. Övervåningen höjdes, det nya taket fick mansardfall och belades med plåt. En generator, som skulle förse kvarnen, mjölnarbostaden samt Sunnansjö Handel med elektrisk ström, införskaffades.

Ytterligare utveckling av verksamheten skedde då kvarnen byggdes till med en snickeriverkstad för byggnads- och möbelsnickerier.

1918 utbyttes ett kvarnstenspar mot en dubbelsidig valskvarn. 1937 övergick man till elektrisk drift av hela anläggningen. Arvid Israelssons son, Martin Israelsson, övertog så småningom rörelsen och drev den tillsammans med sin hustru Dagmar. Under deras tid installerades bland annat en elektrisk torkanläggning. Samhällets strukturomvandling med allt färre aktiva jordbrukare bidrog till att kvarnen stängdes när den siste mjölnaren pensionerade sig 1974.

Källa: Matssons skrift eller som pärmen heter och att den finns att läsa på biblioteket.
Tillbaka